Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är både behagligt och obehagligt,
tänkte banktjänstemannen, men han säger väl
bara så, den gamla filuren, för att få mer
betaldt...
Han tog fisken och hade så när i
detsamma släppt den, ty den slingrade fram och
tillbaka, som hade den varit lefvande.
Bemödande sig om att dölja förvåningen, frågade
han:
— Hvad kostar den?
— Åttio kronor, svarade urmakaren.
Jakob Schäfer trodde han hört fel.
— Åttio — åttio kronor, upprepade han,
men — men den är ju inte stort större än
en sardin... Åro ögonen kanske af rubiner?
Gubben skrattade.
— Nej, sade han, då vore det allt ett
annat pris! Det är pragerstenar, men gamla.
Granater, som det kallas. Värdet består i
att den är äkta — hvilket nu för tiden är
sällsynt. En sån där kan min herre godt få
för tolf, femton kronor, utmärkt imitation för
resten. Men se arbetet — se det är något
annat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
