Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu vill jag ärligt bekänna att det var
obehagligt. Hade det — med honom, n. b.
— rört sig om ett kreditiv, ja, en borgen,
skulle jag glädjestrålande, tillfredsställd att
kunna hjälpa honom — stolt, smickrad,
rörd, ha afbrutit och, så sant som att min
släkt lefver, skyndat att utbreda papper och
böcker till hans förfogande. (Men det
begärde aldrig Josef Heckel!) — däremot:
sonen! Det var en mörk punkt som aldrig
annars vidrördes. ,
Men naturligtvis svarade jag, i det jag
fick anledning krångla litet med
chiffonjéklaffen, helt upprymdt:
— Kära vän — befall bara — hvar är
Louis nu för resten?
— Han är i Paris, sade gamla Heckel.
Och därpå blef det så tyst att jag kunde
höra alla våningens klockor picka i sina
porslinsställ (min andra samlarvurm) genom
dörrar och mattbelagda och gardinförhängda
rum. Det var tyst en lång stund.
Så talade Josef:
— Jag lefver inte länge. Det är nu fjorton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
