Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Finns ingen där. skynda sig, konsuln,
medan jag stänger fönstren!
Jag kände ingen tvekan. Midt på bordet
stod Anbergs dyrbara respjäs — en blick
bekräftade att jag icke kunnat misstaga mig.
— Var den låst?
Mina fingrar ilade öfver stenarna — något
knäppte och kolfvarna öppnades.
Gust’l stirrade intresserad. Jag skilde
raskt väskgapets kanter och böjde mig ned.
På botten af portmanteaun stod ett etui
af djupröd sammet, stort som en handskask.
Locket bar ett stort guldmonogram: det ryska
N, som ser ut som vårt H. Men öfver
bok-stafven var en stor kejserlig krona.
Mitt hjärta klappade. Jag såg åt dörren.
— Gust’1 förstod. — Han smög ut i
korridoren.
— Ingen kommer, hörde jag honom hest
mumla och jag lyfte resolut etuiet ur väskan.
— Det var tungt som bly.
Så hade jag så när ropat högt af
besvikenhet. På långsidan var ett litet nyckelhål
— ett litet guldsirateradt hål, men starkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
