Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min sista varmrätt var inburen.
Jungfrun, en stor och stark bondtös, sade god
natt och försvann. Jag var ensam med den
enda gästen, den i tystnad piprökande tyska
målaren.
Han satt som en träskulptur i sitt hörn
och bolmade. Ett ögonblick tänkte jag gå
öfver och inleda ett samtal, bedja få låna eld,
hälsa, säga något, fråga en fråga. Men han
såg så otillgänglig och apatisk ut att jag strax
miste lusten. Jag hade ju kommit för att vara
ensam och om en utlänning bodde midt emot
mig några veckor utan närmare bekantskap
— så hvad mer? Jag gäspade, reste mig och
»betraktade vädret». — Så gick jag in till mig,
dörren längst bort i den låga, långa
hotelllängan. Tysken såg ut att sofva och hans
pipa hade slocknat.
Jag har glömt säga att jag redan en gång
varit inne i mitt rum. Det var helt naturligt
genast vid ankomsten. Jag hade »besett» den
enkla, men rymliga kammaren, ställt in
ge-päcket och tvättat af resdammet. Någon vidare
öfverblick fick jag ej tid till, hade endast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
