Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenström lydde — det fanns intet annat
att göra. Men han kände på sig att denna
samvaro mellan fyra ögon skulle aflöpa till
hans nackdel. — Inom sig svor han ramsor
af eder öfver O’Leary. Om han bara icke
gifvit honom frukost, denna mat, då han var
färdig att gå under af svält! Han kände ännu
värmen af allt det han förtärt, kaffesmaken
låg ännu i gommen. Han mindes icke när
han sist varit så mätt.
Poliskaptenen stack ett finger i ett
knapphål på hans rock och drog honom bort i ett
hörn, under ett fönster, där regndagern föll
zinkhvit. Han puffade honom gemytligt upp
mot väggen, vidgade ögonen och lät de bruna
globerna borra som ett par battongkolfvar.
Men samtidigt ryckte stubbmustaschen
humoristiskt som ville den säga: nåja, det är inte
så farligt bara sanningen kommer fram, var
förståndig nu, gossen lilla...
— Hör, sade polismannen i vänlig, men
hastig och bestämd ton — här hjälper inga
slingerbultar! Var därför inte dum — det
kunde nämligen sluta illa — utan sjung ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
