Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att allt vissnade och blef till skrumpet löf —
som grafvårdens glömda kransar.
Där stod ett staffli.
Hvem hade en gång arbetat inför det
och sökt att lägga all sin konstnärssjäl på
dess altare?
Småningom, allt efter som jag
grubblande betraktade vårt kalls oerkända symbol
— ty det är ju paletten, som upphöjts till
emblem, liksom man hos diktarna låter
fjädern, icke det tunga skrifbordet, beteckna
ståndet, vaknade sällsamma minnen. Jag
tyckte, att jag kände igen alla dessa ting,
dessa gamla möbler, ja äfven paviljongen.
Det var som hade jag sett det alltsammans
en gång förr — men icke i lefvande lifvet
utan i en dröm. Jag blef allt underligare till
mods och stirrade nästan i fasa omkring mig.
Utanför föll regnet och skymningen låg tät,
men åskknallarna hade upphört. Det knäppte
hårdt i chiffonjéen, som hade den rämnat,
och jag spratt till. Hvad var dock detta?
Hade jag lefvat en gång förr — för ett sekel
sedan, var det någon sanning i hvad en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
