Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den episod i Iliadens i:a bok, där Achilles i förtrytelse öfver att Agamemnon
låtit bortföra Briseis ur hans tält utbrister i klagan inför sin moder
hafsgudin-nan Thetis. En förnyad genomläsning af detta ställe hos Homeros har
emellertid öfvertygat mig om att statyetten icke framställer denna scen utan i stället
Achilles1 förtvifian vid underrättelsen om Patroklos’ död, sådan den skildras
i början af Iliadens i8:e sång. Härmed
bortfaller Langes invändning, att »Udtrykket
lidt for meget har taget den Vending, at
Helten kjeder sig saa voldsomt, at det ikke
er til at holde ud». Det är också en likaså
outhärdlig smärta som Laokoons; den
homeriske Achilles skriker högt af sorg och
rif-ver upp jorden med händerna:
Själf han i stoftet föll ner och i hela sin väldiga
storlek
låg där och ryckte utaf sig sitt hår med sargande
händer.
Hemskt och förfärligt han skrek; det hörde hans
vördade moder
sittande nere i hafvets djup hos sin åldrige fader.
Väl hade han blifvit vred och klagat,
när man bortförde hans älskarinna Briseis,
men nu, när det gäller hans vän Patroklos,
mister han all behärskning. Det är en äkta
grekisk uppfattning af vänskap och kärlek
— och Sergel var mannen att förstå den.
Den utsökta och dock blott skisserade formbehandlingen på detta arbete
uppskattas till fullo af Lange: »Sergel paasætter her enhver af Overfladens
Muskelformer med sin særegne lille Lerklump: de uudfyldte Sprækker imellem dem
give det hele en lignende Karakter som en djærv Pennetegning.» Huruvida
konceptionen skulle hafva vunnit på att utföras som staty, förefaller mig
tvifvel-aktigt. Sergels öfriga arbeten hafva liksom all god skulptur en sluten
komposition, medan denna figur går utom sig själf. Armarna sträcka sig rätt ut i
luften, man vet icke mot hvad. Så lefvande som skissen verkar, så outhärdlig
58. Venus och Anchises.
Skiss i bränd lera. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
