Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledande karakteristik
13
den unge Hjalmar Branting. Det var en bragd som
skedde den gången, när han som ung student bröt sig
ut ur sin miljö, lämnade sin klass, sin ställning och sin
framtid som vetenskapsman, för att helt ägna sig åt
arbetarrörelsen och socialismen. Om en ung akademiker
i våra dagar sluter sig dit,
kostar det ingenting;
rörelsen har blivit en makt,
ingen förlorar sitt
medborgerliga anseende genom att
gå till socialdemokratin.
Snarare kan karriären
vinna därpå. Men på
åttiotalet var det inte så. Att
vara socialist, och därtill
överklassare, det var att ha
kommit riktigt på dekis;
själva ordet socialist var
ett skällsord, varmed man
gärna förstärkte uttrycken
buse eller djävul. Hur socialismen vid denna tid
framstod i allmänhetens ögon, det har Strindberg på sitt
drastiska sätt en gång skildrat så: ”den var ett rött
skynke, för vilket hyrkuskhästarna skyggade, en falsk
fyr, på vilken rorgängaren icke vågade styra, en hop
okyn-niga pojkar, en skara mordbrännare och en tjuvliga, som
ville dela.” När en student, trotsande dessa vanbilder
av socialismen, gick till arbetarna, så betydde det att riva
alla broar bakom sig. Det innebar att utsätta sig för
det vildaste hat från borgardömet och dess
representanter. Branting fick också sin beskärda del därav.
”Kampen mot sådana motståndare” — skrev en gång den på
Branting som student 1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
