- Project Runeberg -  Tal och skrifter. 1-11. / 1. Socialistisk samhällssyn. 1. /
37

(1926-1930) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inledande karakteristik 37

föredraget, behöll Branting under hela sin verksamhet
och överförde även på partiet som helhet, och den
enhetlighet i kampen utåt, som städse präglat de båda
proletära huvudorganisationerna i vårt land, har man icke
minst att tacka denna klarsynthet hos den unge Branting
— därom har bl. a. Herman Lindqvist vittnat, en man
som också han inlagt stora förtjänster om detta
samförstånd.

Brantings strävan gick ut på att göra
fackföreningsrörelsen socialistisk.

”Den fackföreningsmedlem” — skrev han en gång senare —
”som drömmer om en arbetarrörelse utan socialism, han skapar
för sin fantasi en halvhet, utan vare sig pådrivande kraft eller
rättvisande kompass. Socialism och arbetarrörelse gå tvärtom
allt mera upp i varandra; den som säger det ena, säger det
andra. Socialism är helt enkelt den moderna arbetarrörelsen,
sedd från teoretisk sida. Arbetarrörelsen är socialismen,
trädande ut i det praktiska livet. Ingendera får tänkas i någon
dogmatisk stelhet; de verka i levande livet och livet står aldrig
stilla, varje nytt skede av samhällsutvecklingen ställer nya krav
eller ger något förändrad belysning över de gamla. Men de
ledande grundtankarna bestå, hos socialismen liksom hos
arbetarrörelsen, och de äro solidaritet i stället för privatfördelar
på andras bekostnad, organisation i stället för planlös anarki,
kraftförlust och ruin.”

När Landsorganisationen på sin konstituerande
kongress 1898 beslöt fackföreningarnas obligatoriska
anslutning till socialdemokratiska partiet, ett beslut som i den
borgerliga pressen framkallade våldsamma angrepp, då
var det också Branting, som främst fick uppbära skallet
och smädelsen för denna s. k. tvångsanslutning. Han
höll den gången ett föredrag, vari han på det mest
lysande sätt tillbakavisade angreppen och motiverade denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhskrifter/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free