Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna materialismen.
Filosofin är den mänskliga tankens försök att höja sig
till en enhetlig, motsägelselös uppfattning av världen och
av människan själv. Den står sålunda allt från början
i strid mot de råa, av motsägelser vimlande
förställningar, vilka spöka i varje tids fäderneärvda religion.
På två vägar kan man söka nå fram till en sådan
konsekvent världsåskådning. Man kan utgå från objektet,
naturen, eller från subjektet, den tänkande människan,
”själen” för att tala den gamla dualismens språk. Bland
tänkarna, som valt den förra vägen, möter oss redan i
filosofins gryning en Demokritos (omkring år 400 f. Kr.)
med sin storartade atomteori, som i allt väsentligt ännu
lever kvar i vår moderna naturvetenskaps grundläggande
lära om rörelserna hos kropparnas minsta smådelar.
”Intet finnes till”, så var Demokritos’ sats, ”utom
atomerna och det tomma rummet”. Här öppnar sig
materialismens världsförklaring. Men samtidigt med honom
levde Protagoras, den förste bland Greklands sofister,
vilkens sats: ”människan är alltings mått”, bebådar
So-krates’ ”känn dig själv!” och Platos idévärld, som
dennes ”rena förnuft” diktar bakom erfarenhetens
bedrägliga skenbilder — idealismens första världshistoriska
ansats och insats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
