Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 S o ci a 1 i s t i s k s a m h ä 11 s s y n
”Man kan icke vänta bättre av den samvetslöse
legoknekt, som började sin militära bana med att stycka sitt
fädernesland Danmark, vilket han som en förrädare
förnekade, fast det endast gjort honom gott. Men verkligt
bedrövligt är att se en Pierre Laffitte våga i själva
College de France taga i försvar dessa Moltkes
skänd-liga ord, vilka historien skall brännmärka, ja, våga
beteckna strävandet för fred mellan nationerna, arbetet för
införande av rättvisa människorna emellan och för deras
intellektuella och moraliska utveckling som ’dyrkan av
djuridealet’. Om de ortodoxa positivisterna gilla
dylika vidunderligheter, så ha de icke längre någon rätt
att tala i framåtskridandets namn; de äro de värsta
bak-strävare.”
Så bekräfta ungefär samtidigt positivistprästerna i
Frankrike och Sverige sanningen av den Karl Marx’ sats,
varifrån vi utgingo, att doktrinära utopister vid en viss
punkt bli reaktionärer. Och den svenske positivisten
lägger till på köpet över sin omsadling det
galghumoris-tiska draget, att han omedvetet uppträder som levande
bekräftelse på en av Marx’ satser just genom sina lika
förtvivlade försök att kasta omkull de sanningar Marx
lämnat oss i arv!
Ödets ironi var sällan blodigare.
(Soc.-D. 6 sept. 1892.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
