Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden Vollmar—Liebknecht 231
tjänare bekämpa socialdemokratin, deras svurne fiende.
Klasskampen gäller liv eller död och är ingen stilla idyll.
Och till slut fick Vollmar en mycket tydlig vink att hans
plats icke vidare var inom partiet.
Social-Demokraten anmärkte genast på sin
utrikesav-delning, som mig synes med
all rätt, att denna blixt- och
dunderstraffpredikan dock var
rätt långsökt motiverad av en
så oskyldig sak som ett
beklagande av att de styrande icke
förstå tidens krav och de nya
samhällslagrens
oemotståndlighet. I själva verket har väl
varenda socialist givit uttryck
någon gång åt denna stämning,
och, även frånsett det mindre
lämpliga att plötsligt flytta
stridsfältet och rikta
huvudangreppet åt ett helt nytt håll,
måste man medge att det
på förmynderskap om varje uttalande på det sättet
skall nagelfaras. Det är att ge vatten på deras kvarn
som ropa på partityranni redan nu eller som söka
skrämma folk för ledartyranni i det socialistiska
samhället; och sannerligen man kan undra på att både ”de
oavhängiga” och bourgeoisimotståndarna av bästa
förmåga slagit mynt av saken och tagit parti för Vollmar
—- ett stöd som inom partiet dock ytterligare försvagar
hans ställning.
I det brev från Berlin, som härom dagen fanns infört
i Soc.-Dem. och helt och hållet tog parti mot Vollmar, var
Georg v. Vollmar.
börjar stöta för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
