Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
— Hvad nu dig beträffar, lille prins, så är
du ännu för ung, att jag med dig skulle kunna
dryfta de egendombga och svårlösta frågor, som
ljusa och mörka stunder liviskat i mitt öra. Du
skulle icke förstå ordens värde och finhet, och ditt
ungdomliga oförstånd skulle som en oförskräckt
och starkvingad fågel förstöra mitt sinnrika nät.
Ty det finns icke så stor vishet, att icke en ung
dåre kan göra den till idel dumhet.
— Nej; i stället, vill jag berätta dig de
underbara äfventyr, mitt vandrarelif medfört. Du skall
finna dem nöjsamma, stundom kanske löjliga. Ty
rätt ofta måste en stackars vandrare böja sig, då
han helst stode rak. Men ditt skratt skall icke
bekymra 111ig; själf har jag lärt mig rätt mycket
under lustiga stunder, och de lärdomar, tårarna
gifva, kan man vanligen icke undvika, vare sig
man vill eller ej.
Solivro klängde sig fram öfver grenarna, och
snart låg ban i det täta löfverket öfver sin lärares
hufvud. Han sträckte ned sin hand och strök med
en hastig liten rörelse öfver den gamles slappa
kindben.
— Jag skall icke skratta åt dig. Du skall
berätta mig om underbara människor, som begå
hemska och stora gärningar. Ocli du skall icke
vara rädd, att jag icke förstår. Jag är kanske
klokare, än du tror. Jag vet knappt något, som
jag icke förstår.
Men Savagrin skrattade, som hade den lilla
handen kittlat honom. Han sade:
— Så illa är det väl icke, min prins, och så
väl blir det nog aldrig.
Och därmed började ban berätta.
— Jag har alltid älskat ett soligt och mildt
väder, ett sådant som i dag. Det väcker hos mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
