- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
23

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lefvat i minnet af Igna, skänkte honom nu all sin
sparade kraft; och det var en ungdomlig hetsighet
i det hat, hvarmed han gick i striden.

Men bland aeretanerna smög ett missnöje, så
ovanligt för detta folk, hvars glada inbillningar
lämnade så föga rum för långsamma sorger. Man
sade, att fursten visat sig ganska oklok, då han
trängde samman dessa onda människor, hvars ondska
flöt ihop och stärktes liksom regndropparna rinna
samman på en slät vägg. Ja, man mumlade till
och med — ehuru ganska otydligt — att det hela
måhända icke var tillställdt utan en viss beräkning.
Dessa sammanbundna matretter voro kanske det
ris, hvarmed Aereataniens fader ärnade tukta sina
barn. Och en sådan faderlighet föreföll dem
alltför sträng och alltför vågsani.

Allt detta var emellertid tysta ord, som man
väl aktade sig för att göra högljudda. Öppet visade
man sig visserligen djupt bekymrad men på samma
gång förtroendefull. Och det var endast Solivro,
till livars unga öron man vågade rikta förstulna
anmärkningar, som lät Yirior förstå, hvad som
bubblade i de aeretaniska hjärnorna.

Men fursten lät intet förmärkas, och med en
tapper glädje, som smittade hans krigsfolk likt ett
rus, drog han ut mot skogsfolket.

Hvad Solivro beträffar, så förstod han endast
föga af de hemlighetsfulla ord, hvilka han
upprepade för sin far. De gåfvo endast kriget ett
nytt behag af något dunkelt och häpnadsväckande.
Väckte de understundom frågor, som plågade honom
genom sitt envisa surrande, fanns alltid Savagrin
till hands för att med ett obeskrifligt lugn schasa
bort de besvärliga flugorna.

För hvarje dag svängde sig Solivro upp på
muren, hvars tvenne trappformiga afsatser gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free