Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
sig ha ätit någon pastej. Ocli hans måge var
härvidlag lika glömsk som hans hufvud. Värden fick
således icke mottaga någon ursäkt.
Han stod redan med ena foten på gatan, då
han saknade sin båge ocli sin pil; ban vände
tillbaka. Vapnen lågo på disken.
— Hvad nu? Hvad ska det vara?
— Min båge och min pil.
— Dina vapen? Nej min vän, för din egen
skull skall jag behålla dem, ehuru de blifva mig
till mer besvär än gagn. Men jag har alltid funnit
det oförsvarligt att sätta vapen i händerna på barn.
Detta blef för mycket; hastigare än en tanke
var Solivro viel disken ocli grep sina vapen. Värden
ställde sig belt lugnt vid dörren, viss att hans byte
icke skulle kunna undkomma.
— Jaså min gosse, du uppskattar inte min
godhet; du vill bråka. Kom an mitt barn! Jag är
vapenlös, men jag skall nog försvara mig.
Prinsen trodde honom; ställningen var
förtviflad. Bakom disken fanns visserligen en dörr,
men den ledde helt säkert till ett rum, hvars luckor
voro påskrufvade.
Hur som helst, ban måste försöka. I ett skutt
var han öfver disken och ryckte upp dörren. Värden
efter, men hans hopp var icke lika smidigt, ocli
han föll rakt lång på andra sida.
Solivro rusade in i mörkret; han snubblade
mot en trappa ocli föll i kull. Då han rest sig
och tagit två steg, kände han en hand, som tog
ett fast tag i bakdelen af hans byxor. Han
mättade en spark bakut; den tog förträffligt. Värden
förde båda sina händer till ansiktet; hans
förbannelser voro mästerverk.
Prinsen tog ännu några steg; han stötte
hufvudet mot en vägg, som lyckligtvis var en dörr;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
