Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
dels var lian så öm, att lian icke vågade göra någoä
kraftig ansträngning.
— Jag hade aldrig trott, att jag skulle råka
i en så obehaglig och på samma gång neslig
belägenhet. Äfventyr kunna således vara smärtsamma
utan att vara ärofulla. Jag känner mig, som skulle
jag slagits med hundraden, och i stället har jag
endast sprungit för en skälm, som plockat mig lik
en slaktad kyckling.
— Jag hoppas, att ingen skall få veta det.
Jag har nästan lust att gråta.
Och då ingen kunde se honom, grät ban
ohejdadt ocli bittert, hopkrupen som en liten ekorre.
Han sjönk ihop och lutade hufvudet mot marken;
den darrade. Marken darrade verkligen.
Var det möjligt? Hvad var det? Han reste
sig på knä. Nu hörde han ett ljud af
oupphörligen upprepade små slag, som slutligen smälte
samman till ett smattrande buller.
Hvalfven, som omgifva tomrummet i jordens
midtpunkt, hade brustit; nu ramlade sten efter
sten, och raset närmade sig så småningom
jordytan. Det fanns ingen möjlighet att undkomma,
stycke efter stycke skulle störta i tomrummet,
liksom då vattnet suger strandens sand korn efter
korn. På det bela taget var det rätt lyckligt, att
allting sålunda förgicks på en gång och lades i
samma graf. Ingen skulle stor och präktig kunna
stoltsera öfver de döda; man kunde med lugn sjunka
i det stora raset viss att icke vara mindre än
andra. För prinsen, som tröttheten gjorde beredd
för den eviga hvilan, var denna utsikt ganska
lockande. Han kunde dra sig ur det stora spelet
utan att behöfva skämmas, utan att hafva blifvit
slagen.
Han erinrade sig, att man i ett dylikt ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
