Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
så späd, kunna dina fötter bära dig. Jag är nästan
öfvertygad, att du är en flicka.
Solivro skrattade på ett sätt, som han trodde
vara förskräckande, men som i själfva verket var
ganska rörande genom sin blyghet och sin
öfvergifna trötthet.
— Jag skulle mer än väl kunna visa dig, att
jag alls icke är någon flicka,
— Seså, låt nu det där vara! Kom med mig,
så ska jag låta Bräkebä be dig om ursäkt. Du
ska få se, ban kan vara höflig ocli älskvärd, min
Bräkebä.
Men prinsen låtsade icke höra henne, och hon
fick gå ensam, för att mottaga Bräkebäs
artigheter.
Gossen kämpade som en hjälte mot gråten;
ban kände sig alltför öfvergifven.
Nu kom gubben med en mjölkmugg, som ban
räckte honom; prinsen drack utan att andas mellan
klunkarna. Slutligen böljade ban hosta och måste
hvila sig. Den svala och fridsamma drycken gaf
honom bättre lynne och gjorde honom försonlig.
— Det är godt det här. Har du icke något
bröd, du kan ge mig?
Gubben letade i sina icke allt för renliga
gömmor och gaf honom. Prinsen mumsade ocli
drack.
— Är det dina getter, som ge dig denna
mjölken? Det måtte vara präktigt att äga så många.
Nog är det väl o två-trehundra?
— Mina! Å herre, ni är tokig! Skulle jag då
bo i det här kylfet? Fyra eller fem af dem äro
mina, de öfriga vaktar jag åt andra.
— Fyra eller fem, upprepade prinsen
misstroget, — du vet då icke, hur många du äger?
Gubben strök sig öfver ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
