Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
jag anföll en så stark och modig ung herre. Men
ni behöfver ingenting betala för maten, och ni ska
få ligga här i natt på de mjukaste ullsäckar.
— Är det för sent att gå hem ? frågade prinsen
oroligt.
— Alldeles för sent, kära herre, alldeles för
sent. Man släpper er inte in i staden. Ni har
föröfrigt ingenting att vara rädd för; här är ni lika
säker som hemma.
— Jag är icke rädd. Hur var det med er
dotter?
— Min dotter? Jaså fulingen. Jo det var
min dotter det, det är då säkert. Det enda var,
att hon kunde sjunga. Men det skulle kanske jag
också kunna, om jag försökte.
— Den där konsten blef henne i alla fall till
nytta; hon kom i tjänst hos ett förnämt
fruntimmer.
— Avata! utropade prinsen, som erinrade sig
den aplika, sjungande flickan. — Avata, men hon
är icke förnäm!
— Känner ni henne?
Solivro smålog hemlighetsfullt.
— Mer än väl!
— Jaså, desto bättre. Ja, jag trodde hon var
förnäm, jag. Men jag är ju också endast en fattig
stackare. Hvem är inte förnäm för mig?
— Din andra dotter ? Du talar icke om henne.
— Den andra, ja. Det är just det.
— Tiden innan hon föddes gick det svårt till
här på slätten. Det var just då, som furst Virior
föste de förbannade matretterna in i skogarna.
Här funnos fler karlar än kvinnor, ocli de löpte
jämt och ständigt rundt min stuga. Hvad skulle
jag stackare göra? Knektarna hade vapen, som jag
inte tyckte om och pängar som jag tyckte om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
