Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
träffade, sä skulle han snart nog kunna blidkas;
ett så vackert flickansikte var ett skäl, som han
helt säkert skulle förstå. Men olyckligtvis var
Sava-grin icke allenastyrande; det fanns andra, som
hade alltför mycket att säga. Ocli bland dem
Selerel, skattmästaren.
Visserligen skulle den fete gubben icke på
eget bevåg kumia göra prinsen och hans älskarinna
stor förtret. Han skulle i stället göra, hvad som
var värre; ban skulle underrätta fursten. Och
Solivro förstod, att därmed voro de lyckliga dagarna
dödade.
Att delgifva Tairavita dessa bekymmer vore
att förödmjuka henne; och prinsen fick ett ytterst
olyckligt utseende, då hon frågade, hvart de skulle
ta vägen.
Tairavita, som i sin vän såg en gosse så fattig
och fri som hon själf, en af dessa varelser,
hvarmed Skaparen roar sig någon sysslolös stund, och
som Han kastar i gropen, då de börja trötta Honom
med allvarsamma böner, Tairavita skrattade bort
de dystra minerna och ropade:
— Du behöfver ingenting säga, min vän. Jag
förstår dig. Och det kvittar mig lika. Öster eller
väster, norr eller söder, livad gör det oss? Alltid
finna vi något.
— Men om en stund bli vi så hungriga, att
det kan bli farligt; vi få kanske lust att äta upp
hvarandra.
— Å min Åman te! Du ser så glupsk ut; jag
måste rädda mig.
Och hon började springa.
Kvällen var redan i antågande, då de nådde
den första kullens sluttning. De hade böljat dagen
med att springa, de slutade den med att knappt
kunna släpa sig fram. Lyckligtvis hade daggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
