Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
— Jag har icke stuüt förr. Jag tycker icke
om det.
— Har du inte? Nej, då jag tänker efter, så
tror jag, att det var första gången för mig också.
— Men jag liar sett, hur andra ha stulit. För
hvarje år kommer en rättstjänare från staden och
tar tre kid från fader. A, hvad han skriker öfver
de stackars små kiden. Ja, jag också; jag brukar
gråta ända tills han stoppat dem i säcken och
gått sin väg. Då brukar jag springa efter och
kasta sten på honom. Men det hjälper inte; ban
behåller sina kid, ban.
— Det är en helt amian sak.
— Är det? Ja, det kan ju hända. Men vet
du, hvad Virior, fursten, gjorde? Han slog ihjäl
de stackars matrettenia eller jagade dem in i
skogen. Sen tog ban allt, hvad de ägde. Kan nu
fursten stjäla —
— Du är dum. Han förde krig. Då gör
man så.
— Kan väl vara. Men jag skulle i alla fall
föredraga att bli bestulen utan att behöfva släppa
till lifvet. Föröfrigt, min tappre Amante, du hade
varit bra dum, om du inlåtit dig i strid med den
där bocken; han hade tilltygat dig värre än hvad
Bräkebä gjorde. Ät du!
Och då Solivros betänkligheter ännu icke voro
häfda, tillade hon:
— Sen du har ätit, kan du ju alltid gå
tillbaka och slå ihjäl honom. Ifall du tycker, det är
bättre så.
Jag vet icke, om det var Tairavitas
föreställningar eller hungern eller båda gemensamt, som
besegrade prinsens hederskänsla. Säkert är, att
han åt sitt köttstycke så raskt, som dess tämligen
hårda beskaffenhet tillät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
