Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
llan listade sig uppför trapporna för att lyssna
vid hennes dörr. Han var gränslöst nyfiken.
* *
*
Mor Sorenna satt på bänken utanför stugan.
Hon var hopsjunken som en lialffylld säck, ocli hon
hörde icke, när Solivro kom. Eller gjorde åtminstone
ingen min af att liöra.
— Se hit, mor! ropade prinsen; lian löste sin
gördel, vid hvilken tvenne harar hängde. — Se hit:
ocli säg sen, om jag är jägare eller ej!
Sorenna kisade, kände pä hararna och nickade.
— Ja, ja, det är godt ocli väl, suckade hon.
Solivro blef förskräckt.
— Hvar är Tairavita?
— Åjo, hon är väl på kammaren, hon.
— Men hvad är det med dig?
Gumman slog sig förargad på knäna.
— Hvad det är med mig, din dumsnut! Hvad
skulle det vara med mig? Med mig är det
ingenting, så mycket du vet det.
— Men här har varit ett det argaste djur.
— Djur?
— Djur, säger jag! Och andra kanske säga
människa, men jag säger djur, jag.
— Här satt Tairavita, just här på bänken.
Och hon sjöng högre än en kvällsgroda och var
glad som — som — ja det gör alldeles detsamma.
— Och då kommer apan slinkande ocli skuttande
emot henne och börjar dansa rundt ikring henne och
lindar sina armar flere hvarf kring hennes lif.
— Först trodde jag, att det var en ond
anfäk-telse, och jag läste alla mina böner två gånger i
sträck. Men då det inte hjälpte, tog jag mig mod
ocli gick dit för att schasa bort, anfäktelsen.
Solivro. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0103.html
