Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vrede i hennes röst, och lian letade efter ursäktande
och lugnande ord.
Men hon fortsatte:
— Irla har varit bland människorna i staden;
de ha lärt henne att tyda tecken.
— Se här på den glänsande skifvan! Ser du
de vackra ristningarna? Hon visste, hvad de ha
att betyda.
— Solivro, Äeretaniens furste. Solivro, sade hon.
Hon tystnade. Ilon drog honom sakta ned
mot sig och hviskade:
— Solivro — Solivro, heter du.
Plötsligt blefvo hennes ögon plågsamt stora;
hon grep kring hans hals och höjde sig stelt och
tungt emot honom.
— Du får icke lämna mig. Du får icke.
Krampen fick våld med henne, och hon föll i
vanmakt. Prinsen var utom sig af förskräckelse;
han ropade, och mor Sorenna kom till hjälp med
vatten och starkluktande kryddor.
Tairavita slog upp ögonen. En stund làg
hon tyst.
— Hvar är kedjan?
Prinsen tog upp den från golfvet.
— Hvad den är vacker!
Han lade den kring hennes hufvud. Hon fattade
hans händer och tryckte dem mot sitt bröst.
Småleende sade hon:
— Inte sant, Amante, du kan icke lämna mig?
— Solivro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
