Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM VIRIORS SON OCH IRLAM DEN GAMLES BARN
JÄMTE DET, SOM ÄR ATT FÖRTÄLJA
OM FURST VIRIORS DÖD.
På den tjuguförsta dagen skulle med öfliga
bruk och handlingar namn skänkas de små; nu var
det redan den adertonde dagen, men ännu hade
inan icke lyckats komma till någon enighet
angående dessa namn. Och härtill bidrog i hög grad
de otaliga, ovanliga och ohyggliga förslag, som mor
Sorenna aldrig tröttnade att framställa, och vid
hvilka hon fasthöll med stor envishet och med
många maktspråk.
Äfven annat störde och förhindrade så viktiga
förhandlingar. Under de sista dagarna hade små
hopar krigsfolk ströfvat omkring stugan och då och
då gjort påhälsningar dels för att få mat dels för
att kunskapa. Man sökte nämligen efter matretter,
särskildt efter en ung matretterköfding vid namn
Irlam, som troddes hafva funnit en tillflykt i dessa
trakter.
Mor Sorenna slog knytnäfven mot sin flata
hand och försäkrade skrikande, att, om hon också
kunde, så skulle hon likväl aldrig ge dem några
upplysningar. Sådant där falskt smygeri tyckte
hon icke om. Men knektarna, några godmodiga
sällar, af hvilka flera hade känt hennes man,
endast skrattade och bedyrade, att den, som gaf dem
så god mat, icke behöfde ge dem något mer. De
skulle nog reda sig utan hennes hjälp.
En och annan kastade väl några misstänksamma
blickar på Solivro och undrade, om icke lian
möjligen kunde vara ^den efterspanade. Men hans
glada väsen öfvertygade dem snart 0111 det
ogrundade i dylika misstankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
