Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
han nu ingenting hörde, gick han bort till kuddarna
och lade sig.
— Savagrin, dina utvägar äro kloka och väl
funna. Men de behaga mig icke. Alls icke.
— Mina barn ska få sin rätt, emedan en grym
människa behagar vara plikttrogen, och emedan
jag berömmer och belönar hans grymhet, i det jag
nämner den plikttrohet. Min käresta får jag älska,
så länge jag ger mig själf till en annan. Och min
faders arf får jag besitta, om jag däraf afstår
tillräckligt för att Selerel och hans vänner ska kunna
fetma ihjäl.
— Detta är kanske klokt, Savagrin, men det
behagar mig icke.
— Nu ska jag säga dig, hvad det är, som
behagar mig.
Han reste sig hastigt och fattade gubben i
skuldrorna.
— Hör nu på!
— Jag vill vara lycklig. Jag vill ingen ondt.
De må handla, som de vill; men min lycka få de
icke förstöra. Jag har rätt därtill, ocli jag ska
skaffa mig min rätt. Själf.
— Jag visste icke, hvad jag gjorde, eller hvad
jag ville, då jag den natten hoppade ut genom
fönstret och rusade in bland äfventyr. Jag
handlade som hundarna göra, då de lyda befallningar
utan att förstå deras innebörd. Och sålunda blef
jag lycklig.
— Men icke vid har jag hunnit förstå min
lycka, förrän de komma till mig ocli säga: Det är
slut. Härifrån! Lika blind och viljelös som du
kom — bort!
— Detta vill jag icke.
— En galning sade mig: »Glöm icke, hvem
du är!» Nåväl, jag ska icke glömma det. Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
