Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Ty, dumma eller visa, ha de likväl hf. Och de
träffa lif.
Medan han ännu talade, uppstod ett raskt
växande sorl, som, börjande utanför trädgårdsmuren
och palatsets portar, hastigt trängde sig in i de
tysta salarna, fyllde gångarna och genom de öppna
fönstren strömmade ut öfver trädgården. Och
plötsligt kom kammarsvennen springande; hans dräkt
var i oordning, hans ansikte upphettadt, hans
beteende föga passande. Redan på afstånd ropade ban:
— Furste, furste! Barrelen är här! Barrelen!
Framkommen sökte ban dämpa sin ifver och
stammade förläget:
— Barrelen — Barrelen, din öfverste, är
kommen och anhåller att —
Men ban fick icke sluta, Solivro gick emot
honom med en vrede, som ban icke sökte tygla.
— Är jag en hund, som du ropar och
befaller? Tänker du skrämma mig med dina svängande
armar?
Han skulle kanske ha slagit honom, om icke
Savagrin lagt sig emellan. I detsamma kom en
man nedför trädgårdsgången. Då han hörde
furstens häftiga stämma, stannade ban på något
afstånd och bugade. Hans hälsning blef icke
besvarad, och han närmade sig tvekande och med sänkt
hufvud.
— Furste, sade ban, du måste förlåta gossens
ifver. Han trodde sannolikt, att jag förde ett
budskap, som var dig angeläget.
Solivro såg på honom och fann, att han var
en ganska liten man med ett ansikte, som snarare
var vekt än strängt och på det hela taget rätt
behagligt. Hans ögon vindade något, och blicken
var icke riktigt stadig. Den var likväl klar och
trovärdig, utan öfvermod och framförallt utan ring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
