Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
person, som i detta ögonblick tycktes honom bra
stolt, bra ädelmodig, bra vacker.
Solivro blef åter ensam med Savagrin.
— Låt oss gå upp på kullen! sade ban. Där
är gräset nu så högt och så mjukt och böjligt, att
man kan tro sig vandra i vatten. Minns du, hur
ofta vi gingo dit upp? Då kvällen kommer, är
kullen den bästa platsen. Intet träd
undanskymmer himlen. Man sqj rodnaden och kommer nästan
in i den.
— Nej, inga trumpna miner nu, fader Savagrin!
Har jag handlat illa, så bör du hellre bestraffa mig
med någon af dina lärorika berättelser.
— Icke det. Låt oss då vara tysta liksom
natten, hvars mörkröda hufva lyser öfver oss.
Nu började slottets aftonklockor ringa. Fönster
efter fönster upplystes af än stilla än fladdrande
lågor.
— Se Savagrin! Nu tända de ljusen och
smycka salarna. De vänta fester i slottet, som
varit så tomt och glädjelöst, alltsedan moder dog.
— Man säger, att äfven under din moders tid
var slottet så tyst och utan glädje. Hon var en
främling, och aeretanerna älskade henne icke.
— Jag vet. Kanske är den rättvisa, jag i dag
skipat, äfven en rättvisa mot moders minne. Man
säger, att hon var af matrettiskt blod.
— Ostata har sagt dig det?
— Om hon icke har sagt det, så har jag
likväl förstått det så.
— Så var det likväl icke. Då furst Virior
förgäfves sökt dig öfver bela sitt rike, sade ban
mig en gång: Kanske har han vändt tillbaka till
sin moders land. Jag frågade honom hvilket land,
ban menade, och hvarför han trodde, att du
återvändt dit. Han hyste förtroende för mig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
