- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
164

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

tröstan som jag känner så väl, att jag icke behöfver
öppna mina ögon för att se henne.

— Se, hur egendomligt denna fågel är skapad!
De vida, vackra vingarna, som äro så starka, bära
en ormlik hals och ett elakt, oroligt hufvud. Ett
näbb, som förstår att sarga.

— Så bäres förtviflan af förhoppnings styrka.
Men detta förstå vi icke, då vi hoppas, och ej
heller då vi förtvifla.

Kort före skymningen kom fursten till ett
värdshus, som låg så skyddadt bakom träd och
stenar, att endast röken och den lågande eld, som
ständigt lyste genom kökets gluggar, förrådde dess
tillvaro. Då fursten närmade sig, såg ban, att i
hvar och en af framsidans sex gluggar stod en
liten lampa, hvars låga icke skulle ha gjort mycket
väsen af sig ens i det djupaste mörker.

Solivro vred upp dörren, hvars stockar voro
fästade med väldiga järnkrampor, och hvars nyckel
rödfärgade hans händer med rost.

Öfver det buktiga golfvet, som här och där
blöts upp till lerpölar, gingo sex långa bänkrader.
Ocli de voro ordnade så, att tvenne bänkrader
utgjorde ett lag för sig. Närmast elden, som brann
på en ovanligt lång och låg härd, sutto jägarna,
lika ludna som villebråd. Då de tömt sina stop,
kastade de dem på golfvet, så att de klirrande
studsade om hvarandra. Sen höllo de skäggiga
bestarna sig på magen och skrattade.

Fyra jägare som ännu voro helt unga, lågo
sida om sida öfver bänken och kittlade hvarandra
kring ögon och mun med präktiga, sviktande fjädrar.
Och rätt nu sprang en af dem upp och välte bänken
med en spark.

Detta var det första laget. Det andra
utgjordes af några landtman, som med en viss vär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free