Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
— Du gråter; du har kanske ännu ett hopp?
Han svarade:
— Jag har icke annat hopp än det, du kan
ge mig.
Hon sade:
— Skaparen gaf mig makt att älska ocli skydda
de barn, lifvet hatar och gäckar. Skulle jag lämna
systermin, som är mig så kär? Upphöra att följa
hennes steg? Glömma den väg, där hon går? Hon
har sorg, lilla syster, har tunga bördor, har tvenne
hjärtan som gråta.
Den halfsjungande tonen gjorde fursten
förvirrad och lät honom icke förstå orden.
— Tairavita? Du har sett henne?
— Jag har sett.
— Du vet, hvar hon är?
Han grep henne hårdt i skuldran. Hon gjorde
sig lös, och det kom en ond liten glimt i hennes
ögon. Men den försvann för skrattet.
— A, så stark och häftig, min vän! Men bryter
du sönder mig, ska du ingenting finna.
— Jag vet icke hvar hon är, men jag känner
hennes väg.
— Kom så gå vi för att söka henne!
— Jag känner hennes väg; jag ska hjälpa dig
att söka. Men du får icke följa mig. Kanske
har syster förlorat sin kärlek; kanske vill hon icke
se dig.
Men Solivro skakade på hufvudet.
— Du känner icke hennes hjärta.
Irla skrattade; hon gick bort till spelet, som
stod lutadt mot säckarna och slog med handen
öfver dess strängar.
— Du känner helt visst hennes tankar, sade
hon. — Hennes tankar, i hvilka du så ofta speglat
dina egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
