Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
matretter ej längre oroa aeretaner, då aeretauerna
glömt, hvem som var barnens moder, och endast
känna deras fader, då ska Solivro återfinna sina
barn. Och de ska trösta honom för så mycket.
Men Irla upprepade:
— Och dig? Tror du, ban glömmer dig?
Och nu svarade Tairavita:
— Han glömmer mig icke.
Dessa ord voro fyllda af en glädje, som icke
var mindre stark än den sorg, som framkallat
dem. De läto Irla förstå, att hon ingenting skulle
kunna utverka.
Hon beredde sig att återvända till Tobolos
hus. Innan hon gick, sade lion:
— Förstår du, hvem som sändt mig?
Tairavita tryckte händerna mot bröstet.
Efter en stund sade hon:
— Syster, säg honom, hur bittert det är!
Säg honom — —
— Men säg honom, att ban icke får söka
mig. Ty den dag, ban finner mig, har jag ej
längre rätt att lefva.
— Säg honom, att ban uppoffrar mig för våra
barn, liksom jag har uppoffrat honom.
— Säg honom — säg honom, att mitt hjärta
ständigt är honom nära.
— Säg -
Och plötsligt darrade hela hemies kropp.
Hennes ögon lyste af en vild och vanvettig
förhoppning.
— Säg, att då den stora faran kommer, vill
jag vara honom nära! Då ska ban finna mig!
Men i nästa ögonblick sade hon:
— Hur dåraktig jag är!
— Du får ej förtälja min dårskap.
Därefter skilldes de båda systrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
