Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
aldrig är så brottslig, att man icke bör döma ocb
framför allt tala om lians brottslighet med en viss
försiktighet. Då Barrelen och höfvidsmannen
uppmanade dem att draga i fält, voro de på det hela
taget ganska medgörliga. De lydde. Men man
och man emellan gingo ord, som sedan länge lefde
på de aeretanska skämtarnas läppar:
— Man kan alltid gå ett stycke. Sen får
man se.
Solivro och Barrelen förde sina män genom
de smutsiga och skamliga gator, som leda ut på
slätten, där Solivro funnit Tairavita. De unga
knektarna kastade blickar in genom de neshga
nästenas fönster och dundrade på deras portar.
De roade sig förträffligt, och det långa tåget
slingrade under stoj och skrik ut genom stadsporten.
Men här tog glädjen slut. Den fattiga,
ödsliga slätten låg framför dem, förskräcklig i och
för sig och begränsad af de skogar, som gömde
grymma matretter. Denna slätt påminde dem
alltför mycket om en stekpanna; de trampade
försiktigt och tyckte sig redan känna, att en duktig eld
brassade under pannan. I själfva verket flammade
en förskräcklig eld icke under men öfver dem.
Solen glödde så, som hon endast gör öfver en
förtorkad, sandig slätt.
Solivro lämnade åt Barrelen befälet öfver de
modlösa och retade knektarna. 1 spetsen för några
väl beridna män sprängde han fram emot
skogarna. Skogsbrynet var fylldt af rörligt lif. Mörka
skuggor drefvo af och an i hetsig oro. Skogen
hotade dem; slätten hotade dem.
Sorrel hade samlat bergstrakternas jägare. De
kommo dessa starka och modiga män, följda af
vilda, glupska hundar, som vargstrider lärt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
