Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Den lilla skaran af öfverlefvande matretter
hade tagit sin tillflykt till de nordliga delarna af
riket. De lefde i klipphålor och i de sträfva
skogar, som växa på bergssluttningarna. Atterte
var deras höfding. Han anförde dem med rätt
mycken klokhet och kraft. Trakten var
villebrådsrik, de behöfde icke lida någon nöd. Men de
ofredades ständigt af jägarna, för hvilkas
upprepade anfall de slutligen dukade under.
En kväll kom en främling till Attertes eld.
Han smög sig fram med ett uthungradt djurs
förskräckta och vilda rörelser. Han tycktes ledd
snarare af lukt än af syn. Och då han fann ett
stycke rått kött, slet han det mellan fingrar och
tänder och sväljde stora stycken otuggade.
— Den där tycks vara svulten, skrattade
Atterte. Du dricker hjortkött, som barn dricka
mjölk.
Främlingen nickade och värmde sig helt
belåtet vid elden. Hans kläder voro trasade, grofva
skynken och band blandade sig med bitar af ett
sällsynt mjukt tyg, som hängde kring höfter och
axlar.
Underliga rykten hade trängt sig fram äfven
till dessa trakter. Atterte blef misstänksam.
— Du är aeretan? sade han. Och likväl
vågar du dig in bland matretter? Du ser mig
just ut att vara hvarken feg eller modig. Hvad
är du då?
— Nå, här har du ingenting att frukta. Vi
matretter är inte så ädelt vilda som ni tro. Men
ej heller så elakt grymma. Vi vill ha fred och
frihet.
— Hvad heter du?
Främlingen spratt till och stirrade.
— Jag frågar, hvad man kallar dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
