Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
BO.
Här står ju inte ett ord —
Tvärtystnar.
IULIA.
Skulle han eljest skriva: om vi aldrig mera återses!
Tar brevet och läser med skälvande stämma.
Om vi aldrig mera återses, kära barn, så förlåt er
gamle far, som alltid velat er så väl men som förmått
så lite —
Stämman kvävs i snyftningar och hon sjunker
gråtande ned i en stol. Bo smeker henne. Rolf står
försjunken i dystra betraktelser. Boman stiger ned och
kommer fram, tar brevet, ögnar igenom det, stryker
en tår ur ögat.
BOMAN
dämpat.
Han var nog spröd, Swedenhielm.
JULIA.
De ha hetsat ihjäl honom!
BOMAN.
Fast han såg kraftig ut.
Pedersen har torkat sina ögon, nu bugar han i tur
och ordning för Rolf, Julia, Bo, Boman, endast den
senare besvarar med en liten nigning hans hälsning,
han går mot fonden och bugar i förbifarten på samma
sirliga sätt för skurgumman, i fonddörren vänder han
sig om och bugar för samtliga, vänder för att gå, men
tvärstannar.
I fonden höres en kraftig stämma intonera — utan
ord — Toreadormarschen. Det är Rolf Swedenhielm
senior. Han går med spänstiga steg genom salen, kastar
i förbigående en genomträngande blick på den häpne
Pedersen, som knäcker ihop i en djup bugning. Julia
springer upp och rusar emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
