Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
JULIA.
Pappa?!
BOMAN.
Eller konstig i huvut.
Hon vänder sig om, stiger åt sidan.
Swedenhielm kommer genom salen, han går långsamt,
högra handen håller han över ögonen, den vänstra
gör ibland en rörelse som om han sökte ett stöd, men
när någon träder emot honom gör han en avvärjande
rörelse. Bestörtningen är stor men kommer endast till
uttryck i otydliga viskningar. Swedenhielm sjunker ned
på en stol bredvid ett bord, mot vilket han stöder
armbågen.
Tystnad.
SWEDENHIELM
halvhögt.
Gamle dumbom. — Fårskalle. — Gyckelmakare.
— Charlatan. — Lätting. — Odugling. — Smes-
gesäll. — Hundsfott. — Festprisse. — Idiot.
Han tar handen från ögonen men håller den alltjämt
uppe som till skydd, han ser från den ene till den
andre; därpå lågmält men tydligt:
Barn. Jag–har fått nobelpriset.
Alla rycka häftigt till men ingen säger något.
Swedenhielm böjer sig ned över bordet, stöder huvudet mot
armen och brister i gråt. Barnen och Astrid komma
sakta fram till honom, ingen säger något men de stryka
honom smeksamt över huvud och skuldror. Sist
kommer även Boman fram, gör en liten kort nigning,
som Swedenhielm givetvis inte ser, varpå hon lommar
ut i fonden. Slutligen brytes tystnaden av
JULIA
sakta, bedjande.
Pappa inte gråta — inte gråta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
