Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
SWEDENHIELM.
Jaså ni har gått och misstänkt varandra!
Det är vackert! Det är vackert! Att misstänka sin
egen bror!
JULIA
oskyldigt.
Men gubben lilla — ska det vara så mycket
vackrare att misstänka sin egen son?
SWEDENHIELM
snopen, förlägen.
Påstår du att jag har —
JULIA.
Se så där ja! Nu har han redan glömt att han
var ovärdig nobelpriset på grund av ohederliga
söner! Och det som jag tyckte var så rörande!
Såväl Swedenhielms som hans söners uppsyn förmörkas
och de byta dolska blickar och rikta dem därpå,
förgrymmade, mot Julia.
JULIA
glatt och oskyldigt.
Har du också behagat glömma att du för fem
minuter sedan gav lille Bo en rungande orre?
BO
ursinnig.
Angår det dig?
ROLF.
Teaterapa!
BO.
Teaterapa!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
