Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mandet, som ansågs förkastligt inom hans
praktiska bransch, men som ändå kunde vara
hvalf-spannet under bron till framgång. När skulle
han? Faderns död hade skingrat förhoppningarna
därhemma. Och så hade han efter
bouppteckningen rest med de få lämnade slantarna hitut.
Hugo Nordling såg upp. Det hade blifvit
underligt tyst och stilla i luften. Regnet hade
upphört, det var tryckande kvaft. Folkhopen
bakom honom teg plötsligt, de unga flickorna
böjde mot bröstet sina magra och vackra ansikten
under de prålande billighetshattarna och
fingrade mekaniskt på sina tomma frukostaskar.
De sågo ut som judinnor, med svarta hårbucklor
öfver fina och osundt bleka anletesovaler.
Karlarna, med järnarbetarnas onaturligt utvecklade
öfverkroppsmuskulatur, tuggade sina
hängmu-stascher och läste flottiga och tillskrynklade
tidningsnummer. Öfver alla låg trötthetens tyngande
allvar, paradt med en likgiltighet som fick
anstrykning af maskin, af orörligheten hos i tvungen
hvila bragta rördelar, kugghjul och pislonger.
Då gick en stöt genom raden af hopade
tågvagnar. Kabelfelet var häfdt och alla fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
