Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stannade dyster och mörk, med böjdt hufvud på
sin plats. — Åskan hade dött bort.
Då knäppte flickan ett anslag på gitarrens
strängar. Hon slöt ögonen och lät hufvudet lätt
falla framåt. Några fina hårslingor, som lossnat,
föllo som mjuka blomstjälkar kring kinderna.
Ysail sjöng.
Det var en lång, dallrande ton som flöt och
porlade. Därpå steg den och orden, omöjliga
att urskilja, klingade och hoppade
skumdropps-likt. Så blef rösten sträf, mörk, nästan hes. Hon
höjde hufvudet, öppnade ögonen vidt och skrek
ut ett rop och en suck — en snyftning i natten.
Hon sjöng vidare — hvad sjöng hon väl om?
Ansiktet var blekt och allvarligt, ibland strängt,
ögonen sågo långt bort. Då och då vibrerade
en ton från gitarren.
Hugo Nordling stirrade så länge på den
underliga sångerskan, att hans allt mer vidgade
pupiller till slut blefvo glasartadt stela som hos
en i hypnotisk sömn försänkt person. I en sorts
fjärrskådning skönjde han sitt föregående och
trodde sig se ett kommande. Och Ysails bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
