Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej men jisis, mister Ostroem då — låt
bli — tänk om missis ...
Ned ifrån köket trängde matos: lukt af
biffstek, af pannkakor, som gräddades, och den
syrliga aromen af förvällda tomater.
Hugo Nordling kom gatan uppåt. Han var
ännu stel i lederna, men budskapet om pänningar
hade stimulerat mer än mat och hvila. Han
sökte erinra sig hur mycket han egentligen kunde
vara skyldig fru Ostroem för den tid han bott
och ätit hos henne på kredit. Ett halft år hade
han bott där och däraf betalt för två månader,
sedan hade han då och då stuckit åt henne
någon dollar — men å andra sidan hade han ibland
lånat af henne. Han var nog skyldig för fyra
månader å tjugufem dollars, alltså hundra
dollars. Gud i himlen, hundra dollars! Och hvad
kunde brefvet innehålla? Det var förmodligen
från hans moster, den snälla, tåliga, undergifna,
gamla, goda moster Kristin, som af sin lilla
kassörskelön försakat ihop hundra kronor till den
älskade systersonen i Amerika, och nu sände
dem, då hon ju aldrig fick bref, till det hus,
hon trodde alt syster Karins Hugo alltjämt bodde i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
