Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagsluren. Och öfver plåttaken föllo flingorna
i kapp med blåskymningen.
— Tummelisa, sade än en gång det lilla
svenska utskottsbarnet i det främmande landet.
Och Nordling berättade.
Han diktade själf och lade till där han ej
kom i håg, men det var en mycket vacker saga,
och både gamla kokerskan Ostroem med sitt
spiselbrända och bekymmerfulla stackars
gumansikte och den unga gatflickan, som sökte lära
sitt olagligt födda barn sitt hemlands språk,
lyssnade som i ottesång. Och i den lillas blåringade
och stora ögon lyste det som af reflexer från
heldagsljus och hon glömde sina dadlar och sökte
hålla tillbaka hostan så mycket som möjligt. Och
utvandraren själf med en stundom skymd blick
och ibland underligt tjock röst talade alltjämt
om Tummelisa, som hade ett grannt lackeradt
valnötskal till vagga och blå violblad till
madrasser och till täcke ett rosenblad. Och som en
natt togs bort och flöt utomlands på ett stort
näckrosblad och träffade alla de stygga och fula
paddorna och ollonborrarna och råttorna och fick
skälfva af köld och digna af trötthet och hunger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
