Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kom ett nytt uttryck i det clownliknande
ansiktet. Det var ett uttryck af resignation och
smärta, men ett uttryck utan våldsam öfverdrift,
liksom hade äfven detta minspel tillhört de nötta
och inlärda grimaserna. Men då Hugo litet
förvånad vidgade ögonen, försvann under hans blick
den förstående glimten och samma liknöjda, på
en gång slappa och hårda anlete som förut mötte
honom.
— Svenskan, fortsatte aktören, jaså svenskan.
Ja, käre vän, hon — hon är borta.
— Är hon borta?
På nytt kom delta outgrundliga i ansiktets
apmask. Och när nu Nordling såg på honom,
igenkände han plötsligt uttrycket. Det var ej den
kalla reflexen från kalciumljusets bländpelare,
det var ej heller återskenet af någon
sympatikänsla eller en inre värmevåg, som färgade för
minuten masken midt emot honom med äktare
smink. Nej — det var samma flyktiga min af
grubbel, ångest och broderssökande, som han
iakttagit i zigenerskans mörka anlete stormkvällen
på krogen vid Clark Street och i den buttre
poliskonstapelns uppsyn ett ögonblick under mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
