Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med gäster. Han såg upp mot porten: jo, mycket
riktigt, där satt redan fäst vid vredet en liten
krans med stor rosett och långa band. De voro
hvita, till tecken af att ett barn dött. Hugo
undrade om de ej snart skulle få sätta dit äfven
ett par långa, svarta florsband, utmärkande alt
en fullvuxen, att modern följt efter.
— Hvar kan hon vara?
Han upprepade halfhögt frågan i tamburen,
där det var mörkt.
Då kom gamla fru Åström fram. Hugo såg
i det svaga ljuset från gatans lykta att hon var
svartklädd. Han blef rörd.
Gumman snyftade:
— Hon har varit här, stackars människa.
Stackars, stackars flicka, det är nog inte roligt.
Nu ä’ hon så ensam, liten. Och det blir nog
bara elände nu. Hon grät inte — var inte det
underligt? Hon bara stod och såg på det lilla
liket, vet mister Nårdling. Så gaf hon mej tio
dollars och så gick hon rätt ut. Men efter tio
minuter kom Linn, the undertaker, han som har
begrafningsbyrån, vet ja’, på Clark street och
satte upp bandet, di brukur, på dörrn. Då hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
