Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stannade då också en svart gestalt. Den såg
liten och undersätsig ut.
Nordling fortsatte några steg och vände se’n
plötsligt. Mannen bakom hade börjat gå men
sprang nu åt sidan och doldes af ett träd.
Hugo väntade länge. Därpå gick han långsamt
tillbaka. Ingen syntes.
Han gick ut midt på gatan och väntade, ögon
och öron skärpta. Han trodde sig slutligen se
en mörk figur krypa efter en tegelmur till vänster.
Nordling var ej rädd. I stället befann han
sig i ett sorts galghumör; tanken på den sorgliga
situation, i hvilken han befann sig, gjorde honom
oförvägen och det föreföll honom tragikomiskt
att en rånare gjorde sig besvär att leka hans
skugga. Men vid det att ordet skugga drog
genom hans hjärna, föll det honom in att det mycket
väl kunde vara en Pinkertonman eller någon
annan privatdetektiv som »skuggade» honom. Han
togs kanske för rånare.
En förbittring som den, hvilken förmått
honom att halft strypa stackars doktor Smith för ett
par veckor sedan, sjöd oväntadt i hans ådror. Det
blef rödt för ögonen och hamrade i bakhufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
