Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känd som en hygglig karl i alla fall — han, min
kamrat. Och käre vän, i det ögonblicket tyckte
jag det själf...
Hvad jag sedan gjorde, ja — men hvarför
icke. När jag vände mig om, stod, huttrande
under en påkastad sjal, en bararmad och vacker,
men svulten, mager och sminkad ung flicka
strax bakom mig. En asfaltblomma, ett
höstbarn som vi alla, tjufven, jag och de andra. —
De pängar, jag hade, räckte i tre dagar.
Detta berättade mig, som sagdt, en vän, jag
en gång hade. Han berättade det en höst, och det
har alltid förekommit mig, som var det en historia
om hösten. Det vill säga, om den opoetiska
delen af hösten, om den höst, som, oberoende af
ålder, finnes i lifvet. Regnets och
nattskuggornas höst, hvilken lyckligtvis ej är till för alla.
Men jag påminner mig den alltid så där en
kuslig dag i oktober.
Om min vän har jag aldrig sedan sport
ett ord.
Då Hugo skrifvit de sista orden, brast han i
gråt. Det förekom honom, som hade någon från
det hvita papperet uttalat dem med hög och tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
