Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall jag gå till Ysail, frågade Hugo,
ignorerande karlens mening, hvilken han blott till hälften
fattade.
— Ja, ja, nu. Jag gå med och visa. Du
taga något vackert med, liten gåfva till Ysail,
liten present. Har du inte?
— Inte nu — men snart.
— Ah! Ja, du snart göra stor present?
— Ja, mycket snart. Snart få mycket fin
plats, få bra arbete — du förstå?
Omedvetet talade Nordling samma abrupta
och ofullkomliga engelska som zigenaren. Till
och med hans starka brytning imiterade han.
Zigenaren skrattade och klappade händerna.
Han nickade med hufvudet, ögonen tindrade.
— Ja, ja, du vara duktig gosse, Ysail berätta.
God vän, god kamrat. Vi akta dig för polis.
Ha, vi lura polis bra — du inte veta än . . .
Nordling såg sig omkring. Han måste ändå
lämna rummen, tysken skulle flytta in strax på
morgonen, innan han gick till sin verkstad. Men
Hugo öfvervägde om det var rådligt gå med denne
gynnare, som rent af tycktes taga honom för någon
rånare och inbrottstjuf. Han såg arken på bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
