Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom, sade han, jag visa dig till kabeltåg.
Jag veta, att du ej just nu hafva pängar. Du
taga detta. Du sedan hjälpa oss.
Och han räckte den förvånade svensken en
tiodollarssedel, hopvikt, skrynklig, tummad och
till ytterlighet smutsig.
Nöden har ingen lag och Hugo stoppade på
sig sedeln. Han kom sig ej för att tacka utan
mumlade endast:
— Vänta, vänta — du skall få tillbaka allt
— allt.
Utanför huset var gråkall höst. Långt bort
öfver kvarterets ruckel reste sig i dimman
af-färsstadens skyskraparhus, som jättelika och
oformliga fästningstorn, sammanbundna med
väldiga vallar. Kyrkspirornas spetsar doldes i de
låga molnen och allt efter som de båda männen
gingo, tätnade dimman. Den lurade tjockare i
hvarje grändmynning och när de nådde en
huf-vudgata, i hvars midt löpte kabelns dubbla
tre-rännsspår, hade lyktor tändts.
— Du snart komma, var det sista Hugo
hörde ur ett rödaktigt töcken, när han svingade
sig upp på en skakande platform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
