Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett engelskt arbete öfver Fjärde Evangeliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jublet öfver Harnacks ord var nog förhastadt. Och något
tecken till, att Harnacks profetia skall gå i uppfyllelse, har
knappast kommit till synes. Sanday har tvärtom måst
upplefva huru under loppet af 1901 och 1903 viktiga skrifter
utkommit, hvilka gå i helt annan anda; bland dessa innehåller
Jülichers Inledning (i företalet) en uttrycklig gensaga mot
Harnacks ord, hvarvid äfven påminnes därom, att Harnack
dock icke med »tradition» menar detsamma som man i
ortodoxa kretsar menar därmed. Detta är en sann och viktig
anmärkning af Jülicher; Harnack har i själfva verket förlorat
tron på traditionen; han tror icke att den skall återupprättas,
fastän han menar att den i rent litterärt afseende skall få
väsentligen rätt. Dock äfven i detta sista afseende får man
icke taga Harnacks nyssnämnda ord så noga efter bokstafven;
själf praktiserar han dem ju dock icke, och Sanday klagar icke
alldeles utan skäl öfver inkonsekvens hos honom. Harnacks
skenbara återgång till traditionen bör ses och uppskattas, icke
på det sätt Sanday är böjd att skatta den, nämligen som om
den engelska teologien häraf kunde hämta någon styrka i sin
position, utan i stället i samband med den reaktion mot
Tübinger-skolan, som Ritschl begynte och som hans efterföljare,
bland dem Harnack, fortsatte. Men Ritschl och hans riktning
intog samma ställning till traditionen i princip som
Tübinger-skolan; det var nämligen i båda fallen icke så mycket fråga om
en religiös som en vetenskaplig kritik af traditionen. Den
religiösa kritiken kunde så mycket mindre komma till utveckling
hos den Ritschlianska riktningen, som den i allmänhet hyser
stor motvilja mot hvad den kallar »pietism», hvarunder
inbegripes all sådan fromhet, som har starkare tendens att skilja
sig från världen, hvilket just brukar bero på religiös kritik af
tillståndet i världen och kyrkan, försåvidt hon liknar världen.
Ritschlianismen vill i allmänhet icke veta af sådan afsöndring,
utan den vill förbindelse mellan församlingen och världens
kultur. Det slags kyrklighet och traditionalism, som på detta
sätt uppkommer, är vida skild från hvad t. ex. Sanday och hans
andefränder mena med tradition; Harnacks tillfälliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
