Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Religionshistoriska folkböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
evangelierna, som hör till kristologien, framtidsbilder, tron på
underverk, ställningen till lagen och nationen, är endast sådana
uttryck för den första församlingens försök att, »på grundvalen af
sin uppståndelsetro, som med ett slag omgaf Jesus med en
underbar gloria, göra klar för sig Jesu person» (sid. 85). »Det vore»,
säger han, »att gå för långt kanske att vilja frånkänna Jesus
tron på hans messiasskap, men hur ock sedan hvilket
ögonblick han betraktade sig som Messias, hvad han verkligen
menade därmed, om han kallade sig Guds son och i hvilken
mening, om titeln människoson härrör från honom själf, om
han bestämt lofvat återkomma, allt detta är frågor, som vi
blott delvis och tillnärmelsevis kunna besvara, just emedan vi
närmast känna blott urförsamlingens tro.» Vi skola senare
ingå på denna sak något närmare, och göra nu blott den
frågan: Om man anser sig böra göra urförsamlingen ensam
ansvarig för allt det höga och stora, som evangelierna tillägga
Jesus under jordelifvet, hur vill man då förklara, att samma
män och kvinnor under denna tid, medan Jesus lefde, hade så
svårt att fatta och förstå honom? Hvem eller hvad har
åstadkommit den stora förändringen i lärjungarnes uppskattning af
Jesus? Evangelierna svara: Jesu verkliga uppståndelse. Men
Wernle och hans meningsfränder förklara detta faktum såsom
en blott tro, en oriktig mening hos lärjungarna. Huru vilja
de då förklara en sådan tro, när intet, icke ens G. T:s
skrifter, talade om, att Messias skulle uppstå efter en
försmädlig död?
På inkonsekvenser är det ej heller någon brist i W:s
skrift. Vi hörde att han, om än med någon tvekan, vill
tillerkänna Jesus tron på att vara Messias. Men oaktadt det för
alla författare och samlare af evangelii-skrifter är klart, att
det är tron på Jesus såsom Messias som skiljer de kristna från
alla andra, så »ha de ej», säger han (sid. 87), »kunnat lägga
ett dylikt villkor för att vara en kristen i Jesu ord». D. v. s.
enligt Jesu ord kommer det icke an på att tro på honom
såsom den af Gud sände Messias eller något annat, utan »på
förtroende till Gud, hjärterenhet, barmhärtighet, ödmjukhet,
försonlighet, törst efter rättfärdighet, på detta kommer det an
och ej på något annat». Jesu egen tro på sig själf såsom
Messias är alltså enl. förf. en privatmening, som han må tillåtas
ha för sig själf, men man må ej göra Jesus till en sådan
dogmatiker, menar han väl, att han skulle ha fordrat denna tro
af de sina för att erkänna dem som sina verkliga lärjungar.
Tankegången skall väl vara ett slags ädelmod mot Jesus, som
ej får göras till förkunnare af några dogmer. Men en Messias,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
