Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt bestämda objektiva faktorn i all religion, vare sig den
ter sig såsom en hjälpande naturmakt, ljuset, regnet eller
dylikt, eller ett historiskt faktum, såsom Israels befrielse ur
Egypten eller Jesu Kristi person, synes mig det subjektivistiska och
illusoriska i en ensidigt symbolistisk uppfattning af den
religiösa kunskapen vara öfvervunnet. Enligt denna uppfattning
är ej längre naturreligionen en estetiskt eller kristendomen en
etiskt orienterad poesi, utan såväl den ena som den andra få
behålla sin positiva och historiska karaktär. Och först då
synes mig religionens begrepp som själfständig funktion kunna
fasthållas. I motsatt fall synes den mig — såsom mycket
riktigt är händelsen i L. Kesslers arbete — ej kunna undgå
att nedåt mynna ut i poesi och uppåt slå öfver i filosofi eller
ock i andra från religionen skilda mänskliga funktioner. Det
som bär namnet religion blir i själfva verket ej annat än en
illusion, en jagets förälskelse i sin egen spegelbild.
Så länge illusionen är möjlig, så länge är religionen
möjlig; när genom vetandet illusionen upphäfves i och genom den
metafysiska insikten om att i religionen jaget blott igenfinner
sig själft, slår religionen nödvändigt öfver i filosofi, om ock en
sådan, som förtjänar epitetet entusiastisk. Det blir också, en-
ligt författarinnan till detta arbete, i sista hand filosofien som
skall förhjälpa den kristna församlingen ur den kris, hvari den
råkat. I full öfverensstämmelse härmed rekommenderar hon
ock för skolans högre klasser undervisning i den
kunskapsteoretiska idealismens principer såsom en lämplig afslutning af
religionsundervisningen.
Jag tror dock ej, att den kristna församlingen i den
förhandenvarande krisen behöfver gå omvägen öfver filosofien eller
estetiken för att få höra det »förlösande ordet».
Öfverhufvud väntar jag föga af ett »förlösande ord». Vägen synes mig
gå genom ett fortskridande fördjupande af den kristna trons
insikt i sitt eget väsen, om sin grund och sitt mål; och detta
fördjupande tillkommer väl i första hand det
kristligt-teologiska tänkandet. Fröken Kessler tyckes ha ett filosofiskt
skoladt hufvud och god estetisk begåfning, men — fullkomligt
frånsedt hennes egen religiösa ståndpunkt — synes hon mig
dock sakna förmågan af specifikt kristligt-dogmatiskt tänkande.
Därför torde ock hennes arbete, trots hennes ärliga och goda
vilja, ej få den betydelse, hon kanske väntat, om det ock
måste erkännas, att man genom läsningen af hennes bok ej
kan undgå att vinna lärdomar med afseende på det alltid svåra
och mödosamma arbetet på lösningen af den religiösa
kunskapens problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
