Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
extensiva, med ett jämförelsevis ringa antal offer. Men han betonar
ock, som det synes med full rätt, gent emot de nyaste tyska
forskarne, att fullständigt uppehåll knappast fanns, att
oupphörligt enstaka martyrskap inträffade, och att dessas antal
säkert skulle väsentligen ökas, om vi ägde fullständigare källor
för tiden; i verkligheten lefde de kristna under en ständig
fara, som för dem själfva ej kunde äga karaktären af något
annat än en enda stor förföljelsetid. Och det historiska
förhållandet är otvifvelaktigt, att Roms dugligaste kejsare voro
de värsta för kristendomen, fast apologeterna, våra viktigaste
källor, af lättförklarliga skäl till stor del förbigått dessas
förföljelser och sökt framställa de värsta ogärningarne mot de
kristne som begångna af de äfven för romarfolket afskyvärda
uslingarne på kejsartronen. Så måste vi i åtskilligt korrigera
vår uppfattning af förföljelsehistorien, gent emot både de
traditionella öfverdrifterna och den nyaste historieskrifningens teorier.
Sista kapitlet behandlar The Experiences of the Persecuted.
Den som vill se, hvad de första århundradenas kristna hade att
utstå, de grymma förhören, den råa behandlingen i fängelserna,
Öfverlämnandet åt massornas raseri eller det gräsliga »officiella»
pinandet till döds, han får här en bild, skräckinjagande i sin
ryslighet men ock öfverväldigande, såsom vittnesbördet om
kraften i martyrernas tro. Författaren går fullt historiskt till
väga gent emot de senare martyrologiernas sträfvan att öka
på gräsligheterna; men tillräckligt historiskt får han kvar, för
att blotta läsningen skall pröfva äfven starka nerver. I en
särskild afdelning bevisar han verkligheten af de bestridda
berättelserna, att romerska domare kunde låta kristna kvinnor
släpas till bordellernas skam, innan de nakna utkastades till
arenan eller bålet. Äfven uppvisas, hurusom den till utseendet
milda lagen beträffande rätten att besöka kristna i fängelserna
ofta för dem medförde de själiskt svåraste kvalen: att blifva
fasta trots faders eller moders tårar, trots barnens kvidan eller
vännernas kloka tillgifvenhet. En rad gripande martyrskap
passera revy, Polykarpus, Perpetua, Cyprianus etc. Äfven åt
affällingarna ägnas en afdelning; särskildt betonas
användningen af köpta frisägelsebref, libelli, och ett sådant, funnet i
Fayûm 1893, återges. — Men det var troheten intill blods,
som vann segern. I 250 år fingo de kristna dagligen uthärda
eller frukta för gräsligheterna. Kraften uteblef icke heller, ty
Gud själf var med, där ingen mänsklig hänförelse kunde bära upp
de lidande. Tertullianus’ stolta ord voro sanning:
»martyrernas blod är kyrkans utsäde. Döende öfvervinna vi döden. Den
stund, då vi korsfästas, gå vi bort som segrare.»
Hj. H-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
