Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. S.: Nytestamentliga anmärkningar - 2. »I honom lefva vi och röra oss och äro till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka till grekiska har han därför trott sig kunna ponera följande
innehåll i stället hos Epimenides, som Paulus blott delvis anför:
Ζοὶ γὰρ ἐτεκτῄναντο τάφον κόδιστε, μέγιστε,
Κρῆτες, ἀεί φεῦσται, κακά θῄρια, γάστρεσ ἀργαί.
Under förutsättning att detta är riktigt (jfr ofvan Kallimachos’
ord), så är Κρῆτες i det hos Paulus anförda citatet
subjekt till verbet i den föregående raden och orden »ljugare
städs’ etc.» att anse som apposition.
Vi vilja ej längre uppehålla oss härvid. Ej heller intresserar
oss i detta sammanhang hvad Harris har att anföra till
förklaring däraf, att svinet i den kretensiska myten förekommer
i samband med den på Kreta rådande kulten till Zeus’ ära —
så intressant detta än är för religionshistorici. Oss intressera
endast slutorden i Minos’ loftal till Zeus’ ära, enligt det anförda
syriska citatet. De äro, såsom vi se, desamma som Paulus
anför i sitt tal till atenarne, enligt Apg. 17: 28, endast med
den skillnaden, att han tillämpar dem på kristendomens Gud,
medan Minos tillämpar dem på Zeus.
Nu anför, som bekant, den store hednaaposteln omedelbart
efter dessa ord i samma vers ett citat från den grekiske skalden
Aratus: »Ty vi äro ock af hans släkte». Man har alltid trott,
att apostelns föregående ord (»I honom lefva vi» etc.) varit
hans egna. Talar han nu äfven här efter andra? Skulle han
på stället ha vädjat till ännu en annan hednisk skald? Tanken
innebär alls icke någon orimlighet; den som kunnat låna det
ena ordet från en hednisk skald för att tillämpa det på
kristendomens Gud, bör ha kunnat göra det också med det andra,
så mycket mer som det att vara af gudomlig släkt är väsentligen
detsamma som att i Gud ha sin grund och sitt lif.
Men har aposteln verkligen lånat dessa ord af en annan?
Svaret synes knappast kunna blifva mer än ett, om nämligen
vi i den anförda nestorianska kommentaren ha en utsaga af
Theodorus, som återger ett grekiskt original. Och att så
verkligen är fallet, därför tala följande skäl.
Theodorus har ju framför sig den bibliska texten: »I honom
lefva vi, röra oss och äro till.» För att belysa detta skriftställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
