Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. S.: Nytestamentliga anmärkningar - 2. »I honom lefva vi och röra oss och äro till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en grekisk skald, Aratus, utan ock stillatigande tillägnat sig
ett ord från en annan, Epimenides.
Detta får nu vidare en märklig belysning af sammanhanget
på stället i Apg. 17. Där berättas som bekant, att Paulus börjat
sitt betydelsefulla tal på Areopagen med en erinran därom, att
han bland de ateniensiska helgedomarne jämväl funnit »ett
altare, på hvilket stod skrifvet: ’åt en okänd gud’». Att det
funnits sådana altaren i Atén, har intygats af så väl Pausanias
som Philostratus.[1] Men det är endast genom samme Diogenes
Laertius (Epim. 3.) som vi få veta ursprunget till dessa altaren,
och här spelar åter den kretensiske skalden Epimenides en roll.
Pesten hade, berättar Diogenes, en gång svårt hemsökt staden
Atén, och det pythiska oraklet hade på tillfrågan gifvit det
beskedet, att man skulle tillkalla Epimenides från Kreta, för att
han skulle råda bot. Han kom och släppte lös en flock svarta
och hvita får på Areopagen, och hvarest de lade sig ned, lät
han uppföra altaren och frambära offer till den ifrågavarande
guden (τῷ προσήκοντι θεῷ), hvarefter pesten upphörde, detta är
orsaken, säger Diogenes, hvarför man i Atén finner altaren utan
särskild namn på den där dyrkade guden (βωμοὺς ἀνωνύμουσ).
Vi förbigå den af exegeterna och äfven af Harris uppkastade
frågan om förhållandet mellan de många anonyma altarena
enligt Diogenes och det i Apg. af Paulus omtalade altaret; det
är för oss nog att veta, att uppresandet af dessa altaren, enligt
Diogenes, stått i samband med den kretensiske skalden Epimenides’
betydelsefulla vistelse i Atén för att stäfja en stor farsot.
Det är då äfven lätt att förstå, att Paulus, som var förtrogen
med Epimenides’ dikter, på den minnesrika platsen med de
anonyma altarena, förbundna med dennes namn, kunnat taga upp
ett ord från samme man och infläta det i sitt berömda tal till
de filosofiskt skolade männen i Atén.
Är det anförda riktigt, så torde därmed i någon mån ett
förklarande ljus falla också öfver Apg:s trovärdighet beträffande
de där meddelade talen af Paulus. Så utförliga dessa tal än
äro, torde de dock knappast vara annat än starkt förkortade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
